Almbacken

Var med om en riktig mardröm i veckan som gått! En regnig förmiddag tog jag som vanligt med hundarna på en promenad i skogen. Med kopplen i näven och hundarna springande lösa omkring mig, traskade vi iväg en tur som vi säkert gått mer än 100 gånger. Det bar iväg över åkern i kanten av ett hygge och intill Aspån.

Efter att jag och hundarna gått över spången som tar oss till andra sidan ån springer hundarna glatt omkring mig trots regnet som strilar ner på oss. Då hör jag ett plums, som när man kastat en stor sten i vattnet. Min första tanke var "ett bäverplask" jag vänder mig om och ser Diva som stinnt stirrar ner i ån. Då först uppfattar jag att Dora kämpar för livet med att komma sig upp ur det kalla vattnet. Det har regnat rejält den senaste tiden och det har blivit höga vattenflöden i alla vattendrag, det mörka å vattnet strömmar rejält. Dora kämpar för att hålla huvudet över ytan.

Till saken hör att kanten på ån som är urgrävd är riktigt brant och glashal av den snö som tinat bort och har bildats en isig hinna hela den branta sluttningen ner till vattnet. Jag har inte en chans att nå min lilla hund! Ser mig febrilt omkring efter en lösning och till sist beslutar jag mig att locka med henne en liten liten bit för att själv kunna grabba tag i en liten buske samtidigt som jag lägger mig framstupa ner mot vattnet för att försöka hjälpa henne upp. Precis när jag når Doras nacke spjärnar hon emot min hand och med mitt stöd så får hon fäste med klorna på det isiga underlaget och hivar sig upp på det glashala underlaget. När jag själv dragit mig upp blöt och mör i kroppen skakar Dora av sig det värsta vattnet ur pälsen och springer glatt iväg och gör lekinviter till Diva, helt obekymrad av vad som hänt.

Själv står jag där blöt och kall med bultande hjärta.....        .....Tack och lov att det gick vägen.

Ett par gånger i månaden får våra hundar tugga på ben. Bra för tandhälsan och hundarna får en stund av ren och skär egentid var och en för sig i en egen vrå. oj så uppskattat denna stund är. När de legat och gnagt en stund säg 20-30 minuter så är det ok att öppna upp mellan dem då byter de oftast ben med varandra och smakar på kompisens ben. Jag köper rätt stora revben av nöt hos vår lokala djuraffär som i sin tur tar hem det från vår lokala slaktare. Innan hundarna får sitt ben slår jag en liter kokande vatten över benen, det känns bättre för mig. Jag vet inte om jag lurar mig själv att tro att det försvinner lite bakterier, men det känns så i allafall  

Efter en timme ungefär så plockar jag av dem benen och kollar att de inte är så små att det finns risk att sätta dem i halsen. Vissa hundar kan bli så rädd om sin "skatt" att de helt enkelt väljer att svälja det så ingen skall kunna ta av dem läckerheten. Man kan träna hunden lite och ge den en läckrare bit i utbyte, så den känner att det är värt att matte eller husse får låna benet ett ögonblick.

Mörka kalla hundpromenader väntar oss en tid framöver. Man måste komma ihåg att även hunden syns dåligt i mörkret, ett litet reflex gör stor skillnad. Vi som bor lite ute på landsbygden med 70 km väg förbi får ofta hjärtat i halsgropen när man är på promenad i mörkret. Inte håller man hastighetsbegränsningen här alltid, ofta går det långt över tillåtna 70 km/tim. Då känner man sig väldigt liten speciellt när det är så mörkt som det är denna årstid. Jag fick en skarp tillrättavisning av maken förra hösten. Han körde förbi mig vid ett tillfälle när jag var ute på tur med alla tre hundar. Han talade om för mig att -"Jo, visst syns du i trafiken men hundarna!!!" Det var inget som jag reflekterat över direkt. Jag hade bara reflexväst på en av dem. Inte bra speciellt om någon av dem skulle slita sig av någon anledning. 

Termoneutral zon, ett för mig helt nytt begrepp som kom upp i en artikel jag läste från Lunds universitet av Terese Persson och Anders Lundquist. Det handlade om hur slädhundar klarar sträng kyla. Den termoneutrala zoonen för en "slädhund" ligger på -25 grader till +10 grader Det är det spann av yttertempratur innom vilket ett vilande fastande däggdjur i skugga inte behöver "försvara" sin kroppstemperatur, antingen genom att avdunsta vätska genon svettning, flämtning eller genom att öka sin ämnesomsättning vid kyla.

Denna zon är kort sagt det behagliga temperatur området för "eskimåhundar" Vår ras Schapendoes ligger nog inte så högt som -25 grader på minus sidan och kanske lite mer än + 10 grader på plussidan.

 Hunddjur klarar kyla bättre tack vare att de kan hålla olika temperaturer i olika kroppsdelar det kallas regional heterotermi. Nosen och benen hör till de mest utsatta kroppsdelarna och en lägre temperatur i dessa partier gör att temperaturskillnaden gentemot omgivningen blir lägre. Därmed minskar både värmeförlusten och energikostnaden för att upprätthålla temperaturen i dem. Om hunden är kall/varm leder den om blodet med hjälp av värmeväxling Värmen som är på väg ut i benen med det varma artärblodet leds till stor del över till det kalla venblod som lämnar benet. Därför blir denna värme kvar i kroppskärnan och benet behålls kallt. Tvärt om sker det när hunden är överhettad. 

Hunden är ju dessutom skyddad mot kyla av sin tjocka välisolerande päls. Jag såg en undersökning av päls hos nötkreatur som går ute på lösdrift. Längst ut på hårstråna kan det vara -15 grader och längst in på ett hårstrå är det +25 grader. Faschinerande isoleringsförmåga eller hur! 

Trots hundens förmåga att hålla sig varm så får vi inte glömma att en kall bil där hunden inte kan röra på sig kan vara riktigt eländigt. Ett liggunderlag med en varm filt ovanpå är perfekt om du måste lämna din vän i bilen en stund. Att hunden även behöver lite extra foder vintertid får man tänka på, det går åt lite extra energi om det är riktigt kallt.

Inte är det lätt att arrangera bilder på dessa tre!

Skulle byta plats med Oda och Diva så Diva skulle komma mer till sin rätt men det var omöjligt "Odalinslus" var evinnerligt envis och skulle sitta på "bästplatsen" och Dora skuttade runt omkring och hade svårt att hitta sin position om ens bara för ett par sekunder. Nåja, amatör som man är och ingen bättre kamera än mobilen d får man nöja sig med det lilla. Önskar så att jag vore en bättre fotograf! Vi som är ute så mycket och får se så fina vyer och fantastisk natur. En fin promenad hade vi i allafall i skogen denna dag. Vi gick ca 7 km i nysnö, strålande sol och en minusgrad.

Så här låg tjejerna en lång stund och snackade med varandra  Vet inte om det var undervisning eller skvaller 

Gick igenom hemma apoteket häromdagen! Där finns:

Klorhexedin för sårtvätt, Ögonskölj, Vadd, Gasbindor en "fast" och en "stretch", Taperulle, Termometer, Tandborstar, Klotång Kamm och Kardor samt en Sprayflaska med "salt vatten" En lapp med telefonnummer till distriktsveterinärerna som har jour dygnet runt. Det som fattas är en tasssalva som tyvärr tagit slut.

Jag brukar även ha ett paket med Canikur, en typ av tablett som motverkar diarréer. Kan vara bra att ta till vid enklare mag åkommor. Till exempel om hunden ätit ben och det blivit lite för mycket av det goda. Det finns även ibland en del smaskiga saker i skogen som inte alltid är så lämpliga för en hundmage. Har sett att bärplockare som äter måltider i skogen häromkring och lämnar både chilli, lök och kycklingdelar efter sig, inte alltid så nyttigt för våra hundar! Tyvärr hinner man inte alltid upptäcka dessa läckerheter först om hundarna springer lösa på promenaden.

Har du provat att lägga ett tassbandage? 

Det är inte lätt att få det att fästa om man aldrig provat tidigare. Tips: sök på youtube en instruktions video och pröva sedan på din hund. En kunskap som inte är tung att bära och en vacker dag kan det komma väl till pass. I höst har jag plockat trasiga konservburkar plast flaskor och glasbitar med mig hem från vissa promenader hittills har vi haft tur och sluppit uppskurna tassar, men en vacker dag kan olyckan vara framme då kan det vara bra att kunna stoppa ett akut blodflöde!

Flaskan med "salt" vatten är till för att spraya pälsen med när man gjort genomkammning och pälsen blir "frissig". Det hjälper mot statisk kännsla för hunden och ger lite stabilitet till den nykammade pälsen som annars har lätt att tova ihop sig och bli värre än innan kamning, speciellt unghundspälsen. Går även bra att använda som sista sköljvatten när man badat hunden, om det nu funnits behov av det. Schapendoesens päls skall vara av en strävare karraktär och det lite salta vattnet hjälper den att "landa" 1,5 tsk till 1 liter vatten räcker.

Ser du tussarna på bilden? Dessa tovor eller "spindlar" som jag brukar kalla dem är tecknet på att nu är det dags att gå igenom pälsen lite flitigare under en tid. Tikarna byter oftast päls innan löpet två gånger per år medans hanarna byter  höst och vår. 

 Oda i viloläge 

Hungriga hundar som väntar på maten!

Ena dagen barmark och andra dagen full snö!

Trevlig helg på er alla!