Almbacken

Sonen (som är styrkeledare i brandkåren) ringer och undrar om jag har något speciellt för mig en kväll i förra veckan!!? Njaeee, hurså??

Han undrade om jag kunde ställa upp med en hund och vara "markör" vid en övning för ett gäng brandmän/kvinnor. Det skulle vara deras första brandövning med hund någonsin. Efter lite funderingar hit och dit över hur det kan påverka hunden osv. så beslutade jag att tacka ja!!

Jag och hunden skulle befinna oss i ett icke rökfyllt rum utan belysning. Brandkåren anlände till byggnaden som var ett mindre hyreshus med tre lägenheter. Alla utrymmen skulle vara rökfyllda utom det rum jag befann mig i tillsammans med min hund. Jag skulle bli "Väckt" av att brandmännen tog sig in i rummet vi befann oss i. Jag skulle agera som om jag inte visste om vad som hänt och genast propsa på att min hund var den som var viktigast att rädda!

Vilken upplevelse!

Min underbara Oda var en riktig pärla för uppdraget. Hon fick naturligt vis bekanta sig med en brandman i full mundering innan övningen. "Röken" de använder är ofarlig för både människor och djur, vi behövde dessutom endast utsätta oss för den en mycket kort sekvens. Känns lite bra att få hjälpa till för att brandkvinnor och män skall få utföra en så realistisk övning som möjligt och för dem blev det lite extra att tänka på då de aldrig övat på att rädda en hund tidigare.

Hur gick det då undrar ni kanske?

Jo När brandmännen kom in till oss så stängde de direkt dörren in till det rum vi befann oss i för att inte sprida branden och för att inte utsätta oss för onödiga risker, de jobbar säkert och proffsigt. När jag frågat vad som var på gång fick jag tydlig information på läget och uppmanade då brandmännen att rädda min hund i första hand!! Eftersom hon är det viktigaste för mig. De övertalade då mig om att hunden följer med ut när vi lämnar rummet så jag fick en huva över mitt huvud som var kopplad till en syrgastub. Sedan var mitt enda uppdrag att hålla en av deras händer hårt och fast. Jag visste inte då att de lirkade ut mig och stängde in min hund i rummet vi lämnade. När vi kommit ut frågade jag genast om hunden och fick till svar att de skulle hämta henne!

De gjorde en kort överläggning  med styrkeledaren som kom till mig och frågade vilket alternativ jag trodde skulle passa bäst ; 1 att plocka ut hunden genom ett fönster i rummet hon befann sig i eller 2 att leda henne ut genom samma väg vi precis gått. Jag kollade fasaden och föreslog att de skulle skicka ut hunden genom fönstret till mig som väntade nedanför.

Sagt och gjort brandmännen gav sig av in i byggnaden igen och letade sig ram till rummet, när de öppnade dörren slank Oda ut och sprang ut på framsidan, en helt naturlig handling av henne. Hon hade ju varit inne i byggnaden innan röken startades och visste vägen ut. Men det upptäckte inte brandmännen som gick in i lägenheten de fick kallas tillbaka av styrkeledaren som har koll över hela situationen! Det var ju helt rökfyllt fram till dörren och rummet jag befunnit mig i tillsammans med hunden var helt mörkt och svårt att lokalisera sig i med deras ficklampor.

Efter övningen var slut så samlades samtliga för en genomgång av läget och summering av vad som hänt och hur vår upplevelse av situationen var. Helt riktigt av brandmännen att rädda mig före hunden enligt ders regler så det var inget att säga om det men en bra övning för dem att försöka övertala en djurägare att det kommer gå bra även för min bästa vän. Nu var övningen större än så det var flera "markörer" som spelade sina roller även på husets övervåning men det lämnar jag därhän! 

Ett riktigt äventyr måste jag säga och Odas insats var strålande god och glad kom hon till mig direkt jag kallade på henne jag visste ju inte heller att hon smitit ut helt på egenhand förrän styrkeledaren ropade tydligt och klart

HUNDEN ÄR UTE!!