Almbacken

En olycka kommer sällan ensam heter det visst. I förra veckan planerade jag en nosework träning i vårt garage för alla tre flickor. Jag tänkte testa en låg, en hög och en medelhög gömma, för att se hur de ligger till i träning. Oda, som har snappat upp nosework riktigt fint fick börja. Lite för att hon lyckas alltid trigga igång mig också. Hon tog gömma efter gömma på ett mycket metodiskt sätt. Hon måste bara försöka hejda sig lite så hon inte rent av slukar möbeltassen med doft. Nåväl, Divas tur. Det gick bra även för henne men hon går lite väl mycket fram och tillbaka innan hon bestämmer sig för att markera. Som om hon vill ha koll på alla gömmor innan hon visar mig var de är!! Så blev det lilla Doras tur. ivrig som vanligt och kopplar in sökarbetet fint och tar den första låga gömman snabbt. Den andra gömman som var medelhög satt ca 50 cm från en kompressor... precis när hon kommit in mot doftområdet och var ungefär 30 cm ifrån så slog KOMPRESSORN IGÅNG..... med ett öronbedövande ljud!

Förstå att man kan känna sig som en riktigt värdelös hundtränare!!! 

Men hur gick det då, jo jag stod stilla som om inget hänt Dora backade ett par steg tittade på mig för att kolla läget jag sade inget besvarade inte ens hennes blick... då väljer hon att nosa vidare och markerar gömman!!!

Lilla söta Dora, fick all belöning som var tänkt att räcka till den tredje gömman oxå men det var hon väl värd. Jag stängde kompressorn och lämnade garaget för att rasta henne lite och fundera över hur vi skulle avsluta det hela. Jag slog igång kompressorn och gick tillbaka med Dora för att se hennes reaktion.. inga problem! "råkade" tappa lite godbitar vid "monstret" som hon glad i hågen slukade. Sedan fick hon gå in ytterligare en gång i ett tyst garage och leta en lättare gömma som avslutning. 

Sedan har vi ju varit och utställningstränat på brukshundklubben inför skk´s inoficiella utställning i Vindeln. Och då kommer nästa misstag! Lördagmorgon efter lång frukost bestämmer vi oss för att gå en lång promenad i skogen med hundarna. Efter ca 200 meter ringer min mobil och Almbackens Fantino Malone´s matte frågar VAR ÄR NI?? Då har jag tagit fel på dag!! jag var övertygad om att utställningen var på söndagen men det var på LÖRDAG. Villken MISS Jag som så sett fram emot att träffa några av valparna som anmält sig att delta på utställningen.    Oj så eländigt det kändes. 

Hur som haver fick "våra" deltagande valpar Malone - Harry och Merida - Diza väldigt fin kritik av domaren. GRATTIS till er båda! Dessutom gick Harry vidare till bästa hane mot en champion hanne och slog till med ett BIR. Sedag gick han in i ringen igen och placerade sig 4a i gruppen. Oj om vi hade varit med och fått se på.

Så går det ibland... 

Inte nog med det... i går kväll var jag ut på sista kissrundan med hundarna och när vi skulle gå in så stod Oda kvar en bit bort, så som hon brukar göra när hon vill ha en regelrätt inkallning som resulterar i en god belöning!!! Jag ignorerade henne och gick in med de andra flickorna. När jag legat i sängen en stund tyckte jag det lät så märkligt från biabädden där Dora tillbringar nätterna. Undrar om hon drömmer tänkte jag hon "krafsar" så med tassarna....... jag läser vidare i min roman så efter en god stund tänker jag igen det var märkligt att hon aldrig slutar med krafsandet just då skäller Oda högt och tydligt. DÅ SITTER HON KVAR PÅ BRON och väntar på att få komma in!! Det var Oda som försökt kalla på uppmärksamhet hela tiden... säkert 20 - 30 minuter. Kära  hur kunde matte glömma lilla mig!!

Nu tror jag som sagt att det är dags att ta ett djupt andetag och tänka en sak i taget.......

 Under hösten har vi varit på lite äventyr på egen hand med Dora. Att vara unghund och alltid vara omgiven av andra vuxna tikar är visserligen toppen, men man behöver även komma ut på egen hand och få egna upplevelser. Att låta unghunden undersöka en främmande miljö med nya dofter, ljud, andra djur och så vidare är väldigt intressant. 

När man miljötränar sin hund bör man tänka ut i förväg vad som kan hända och hur jag som husse/matte kan hjälpa min hund i olika situationer. Hur reagerar jag själv om det plötsligt händer något i närheten och hunden blir rädd. Hur kan jag bäst stötta hunden så den kommer stärkt ur situationen.  

Lite läskigt var det att gå i gallertrappan men lugnt och sakta steg för steg med stöd uppmuntran och belöning löste vi uppgiften.

Att hunden ställs inför nya utmaningar stärker självkänslan och lär oss som hundägare hur hunden fungerar i olika situationer. Att man har klarat att gå i en gallertrappa en gång betyder inte att man klarar alla trappor. Situationen kan se olika ut nästa gång det kanske sitter någon i trappen eller ligger det en katt på ett av stegen!! Ja en liten detalj kan förändra hela situationen för hunden. Med det menar jag att det är en ständig process detta med miljöträning även den vuxna hunden behöver komma utanför sin vanliga vardagslunk och se ny miljö. Det är både stimulerande och utmanande för hunden. Man kan göra en liten test på sin hund, att gå samma morgonpromenad varje dag gör hunden lite nonchalant och inte så speciellt öppen för intryck. Om man bara går samma promenad men i omvänd riktning, då kan man genast se en alertare hund som undersöker omgivningen på ett mera ingående sätt.

Det behövs oftast väldigigt lite för att göra hundens tillvaro lite roligare, man behöver inte krångla till det!