Almbacken

Sonen (som är styrkeledare i brandkåren) ringer och undrar om jag har något speciellt för mig en kväll i förra veckan!!? Njaeee, hurså??

Han undrade om jag kunde ställa upp med en hund och vara "markör" vid en övning för ett gäng brandmän/kvinnor. Det skulle vara deras första brandövning med hund någonsin. Efter lite funderingar hit och dit över hur det kan påverka hunden osv. så beslutade jag att tacka ja!!

Jag och hunden skulle befinna oss i ett icke rökfyllt rum utan belysning. Brandkåren anlände till byggnaden som var ett mindre hyreshus med tre lägenheter. Alla utrymmen skulle vara rökfyllda utom det rum jag befann mig i tillsammans med min hund. Jag skulle bli "Väckt" av att brandmännen tog sig in i rummet vi befann oss i. Jag skulle agera som om jag inte visste om vad som hänt och genast propsa på att min hund var den som var viktigast att rädda!

Vilken upplevelse!

Min underbara Oda var en riktig pärla för uppdraget. Hon fick naturligt vis bekanta sig med en brandman i full mundering innan övningen. "Röken" de använder är ofarlig för både människor och djur, vi behövde dessutom endast utsätta oss för den en mycket kort sekvens. Känns lite bra att få hjälpa till för att brandkvinnor och män skall få utföra en så realistisk övning som möjligt och för dem blev det lite extra att tänka på då de aldrig övat på att rädda en hund tidigare.

Hur gick det då undrar ni kanske?

Jo När brandmännen kom in till oss så stängde de direkt dörren in till det rum vi befann oss i för att inte sprida branden och för att inte utsätta oss för onödiga risker, de jobbar säkert och proffsigt. När jag frågat vad som var på gång fick jag tydlig information på läget och uppmanade då brandmännen att rädda min hund i första hand!! Eftersom hon är det viktigaste för mig. De övertalade då mig om att hunden följer med ut när vi lämnar rummet så jag fick en huva över mitt huvud som var kopplad till en syrgastub. Sedan var mitt enda uppdrag att hålla en av deras händer hårt och fast. Jag visste inte då att de lirkade ut mig och stängde in min hund i rummet vi lämnade. När vi kommit ut frågade jag genast om hunden och fick till svar att de skulle hämta henne!

De gjorde en kort överläggning  med styrkeledaren som kom till mig och frågade vilket alternativ jag trodde skulle passa bäst ; 1 att plocka ut hunden genom ett fönster i rummet hon befann sig i eller 2 att leda henne ut genom samma väg vi precis gått. Jag kollade fasaden och föreslog att de skulle skicka ut hunden genom fönstret till mig som väntade nedanför.

Sagt och gjort brandmännen gav sig av in i byggnaden igen och letade sig ram till rummet, när de öppnade dörren slank Oda ut och sprang ut på framsidan, en helt naturlig handling av henne. Hon hade ju varit inne i byggnaden innan röken startades och visste vägen ut. Men det upptäckte inte brandmännen som gick in i lägenheten de fick kallas tillbaka av styrkeledaren som har koll över hela situationen! Det var ju helt rökfyllt fram till dörren och rummet jag befunnit mig i tillsammans med hunden var helt mörkt och svårt att lokalisera sig i med deras ficklampor.

Efter övningen var slut så samlades samtliga för en genomgång av läget och summering av vad som hänt och hur vår upplevelse av situationen var. Helt riktigt av brandmännen att rädda mig före hunden enligt ders regler så det var inget att säga om det men en bra övning för dem att försöka övertala en djurägare att det kommer gå bra även för min bästa vän. Nu var övningen större än så det var flera "markörer" som spelade sina roller även på husets övervåning men det lämnar jag därhän! 

Ett riktigt äventyr måste jag säga och Odas insats var strålande god och glad kom hon till mig direkt jag kallade på henne jag visste ju inte heller att hon smitit ut helt på egenhand förrän styrkeledaren ropade tydligt och klart

HUNDEN ÄR UTE!!

Lite otur med vädret på vår första semestervecka. Men bara att utnyttja tiden med att se sig om. Med husvagnen kopplad hundarna i bilen mat i kylen och ett glatt humör. 

Nordingrå höga kusten några dagar, med blandat väder. Rotsidan imponerar med 4 kilometer lång kustremsa som slipats till plana hällar inramade av vindpinade tallar och granar. Vackert så det förslår, den dramatiska väderleken på topp förstärkte känslan av karg natur.

Vandringarna i högakusten gick på Världsarvsleden som är indelad i 14 etapper. Vi gick delar av led 13 och 14. Hela området ligger i ett naturreservat väl värt ett besök. Den pittoreska miljön i området med fiskelägen och trevliga restauranger är en sommaridyll.

Sedan bar det av mot fjällen! Vandring upp till Satsfjället bland annat. En tur som fick mig att inse att man inte är någon superhjälte precis. Att välja vilken väg man skall bestiga en topp är verkligen en prövning. Jag ville gå den brantare vägen och trodde att vi kunde spara energi på att inte gå ner på baksidan fjället och bestiga den flackare delen, vi var ju ändå så nära toppen. Den branta delen var så tuff att vi valde att vända om, vi hade ju ändå packning och tre hundar med oss! Vi gjorde en ändring i rutten men fick ändå en häftig upplevelse. Den branta stigningen vi testat fick min energi att helt ta slut! Jag satte mig ner att vila en god stund innan jag kände modet återvända! Efter lite energipåfyllning och kontroll av rutten en gång till så repade vi mod att fullfölja vårt mål. Belöningen var magnifik, utsikt i norr mot Marsfjällen, Gitsfjällen i öster, Borgafjällen i söder och Norge i väster. 

En härlig känsla att vila strax under molnen. För hundarna gick det riktigt bra, en etapp var jag lite orolig över det steniga underlaget med sprickor och skrevor där man lätt kan fastna med en tass det var en del i beslutet att byta färdriktning.

Här är vi på väg ner från toppen!

Nu har vi varit hemma en vecka och håller som bäst på att på att packa om husvagnen för nästa tripp. Oda och jag var på ett specialuppdrag i går men det får jag berätta om i nästa inlägg! 

OjOjOj så tomt det blev efter dessa sina små flickor.....

Det har varit en väldigt intensiv vår med valpkull och allt vad det innebär. Dessutom läst hunduppfödarutbildningen på 22 veckor lärorikt och väldigt givande. Helt perfekt att ha valpkull samtidigt med utbildningen så man fick direkt relatera till alla steg i processen, allt ifrån: Avelsmål, hälsotester, genetik, val av föräldra djur, tester och meriter inför avel, utfodring i samband med dräktighet, förberedelser inför parning, parningen, dräktigheten, valpningen, valparnas utveckling, försäkringsfrågor, avtal inför försäljning av valpar, lagar och regler, kontakt med valpköpare, valpen i sitt nya hem.....

Ja, nu vet ni vad jag har pysslat med under denna tid. Intensivt men väldigt roligt! Att få vara med om en valpkull i sig är en härlig tid, att se de små utvecklas och hjälpa dem framåt i livet. De små valparnas framsteg och nyfikenhet som väcks och utvecklas för varje dag är stimulerande. De flyttade omkring midsommar till sina nya familjer och har aklimatiserat sig helt. De är nu 12 veckor och får sin andra vaccination denna vecka. 

Här var det lite bilder från hundpromenad med Leonberger kompisen Sally.

Matte har snöat in på safttillverkning av olika slag här fläder saft men även rabarber och jordgubbssaft har det blivit.

Lite godsaker till flickorna blir det även ibland, här är det älgkött kokt ris morot gurka och jordgubbe på menyn!

Gott med lite variation i kosten

Dora fick åka med på båttur en kväll, lite egentid med husse och matte. En tur på havet med fikapaus på Ljushällan.

I kväll gick vi på tur till Lidbergsgrottorna, vi har så många fina vandringsleder och vackra platser omkring oss så det är bara att välja och vraka och ta vara på allt det vackra som bjuds!

Nu går vi snart på semester i fyra veckor, ska åka en tur med husvagnen redan till helgen. Kommer bli skönt med miljöombyte och lata dagar en tid. Lite hundträning har det varit den senaste tiden, energin har inte funnits till för det men det kommer. Tror att inspirationen försvann när ett visst virus tog alla tävlingstillfällen ifrån oss!!

På återseende 

Äta ute!

Äta inne!

Äta på främmande plats, denna gång i garaget!

Äta tillsammans! 

Dia av mamma!

Alla sätt är bra eller hur!

Tiden rusar iväg och valparna växer med rasande fart de väger alla omkring 3,5 kg nu. Sista avmaskningen avklarad, veterinär besiktning bokad, Registreringsbevisen hämtade nu är det inte länge kvar innan de skall flytta ifrån oss!  

Det är verkligen en jämn och fin kull, riktigt trevliga små flickor allihopa. De har haft besök av både barn och äldre personer ingen lämnar valphagen oberörd de är riktiga små godingar som lätt smälter ett hjärta.

Lite äventyr kommer de att vara med på under kommande vecka då vi planerar utflykt med bil och lite koppelträning mera hantering och att vara själv utan syskon några stunder, allt för att förbereda dem för kommande äventyr.

Visst händer det att vi blir instängda i valphagen men för det mesta vistas vi tillsammans i hela nedre våningen. Vi försöker varva med att vara själva och tillsammans med övriga hundar i familjen. Bäst trivs vi i allafall ute, men vädret är inte alltid med oss det har blåst vissa dagar så man nästan blåser bort!

I morse vaknade gänget vid ca 06.00 tiden! Snabbt fixade jag i ordning en portion valpmat som intogs med storm.

Efter det så fick valparna leka fritt i valprummet med ett gäng toarullar och en kasse!

Sedan kom mamma Oda och gav valparna en slurk efterrätt.

Så somnar man sött allt eftersom!

Allt som allt var det en aktiv morgontimme mellan 06.00-07.00 

Så ser livet ut för en liten valpkull som precis blivit 5 veckor gamla. De kommer sova gott en bra bit in på förmiddagen. Senare i dag kommer de att vistas ute på gården i valphagen, och träffa våra andra tikar som gärna är med i uppfostran av de småliven.

 Oj oj vilken skillnad på bildkvaliteten om man jämför med bilderna i föregående inlägg som sonen tagit med sin mobilkamera!! Nu blir det till att byta upp sig ganska OMG.